Att ta emot omplaceringskatt
Malin & Masse
Min första katt, eller mina första katter, var Maserati (Masse) och hans kompis Livija. Jag som var hundmänniska insåg att det som ensamstående var svårt att ha hund, och katt, ja det var väl ändå inte möjligt med min stora allergi mot katter?
Jag hade hört talas om den sibiriska katten och att den kunde fungera för oss som är allergiska. Jag hade som jag nämnt tidigare haft hund, och även där är det enbart vissa raser som fungerar så det kändes ändå som att ja det kanske skulle kunna funka.
Så jag började med att besöka Nerikes Kattklubbs stora utställning och fick kontakt med några trevliga uppfödare. Många var dock tveksamma att sälja en kattunge till mig som allergiker, men de tipsade om att besöka testhem.
Jag kom i kontakt med två testhem som jag besökte och det gick bra!
Jag nös inte ens, kli i ögonen var det inte tal om och inte heller min astma reagerade. Som vuxen som i hela sitt liv varit så allergisk mot katter var detta en väldigt märklig känsla, kunde det verkligen fungera?
Testhemmen jag besökta, hade också valt sibirisk katt utifrån allergi, vilket kändes väldigt skönt, vi kunde diskutera allergi och de problem det medför.
Jag fick motsatta tips om kön på katt, både han- och honkatt var bäst och minst allergiframkallande ????. Men det viktiga som framkom som båda testhemmen påtalade var, stamtavla (utan stamtavla så kan man inte veta säkert om det verkligen är sibirisk katt) att kastrater var mindre allergiframkallande och att kattungar – ja hur söta de än är så är de, som jag numer kallar dom små sjukt söta ”allergibomber” och vissa i familjerna hade minsann känt av sin allergi när kattungen flyttat in, det hade försvunnit med tiden och efter att katterna var kastrerade så kände de inte av någon allergi alls.
Denna information gjorde mig lite nervös, alltså en kattunge är väl det sötaste som finns, men tänk om jag inte skulle kunna behålla den?
Denna erfarenhet fick följa med mig och jag funderade på hur jag skulle göra. När sedan det oundvikliga beslutet togs och mina hundar fick somna in så var jag redo att skaffa mig en katt. Jag fick kontakt med en tjej som hade tagit hand om två sibiriska katter, de var omplacerade till henne för bara ca 3 månader sedan, men det funkade inte med hennes andra katter.
Jag åkte och hälsade på och där var han min prins Masse, han hade också sin kompis Livija, båda var 3,5 år, inte syskon men det skiljde bara en vecka på dessa två och de hade bott tillsammans innan.
Så det var såklart kärlek vid första ögonkastet från min sida och eftersom jag inte heller där hade reagerat på dessa två så fick de ett par dagar senare flytta hem till mig.
Flytten för de båda var väldigt olika, Masse ja han steg ur buren med svansen rakt upp gick igenom huset rum för rum och ”ägde” direkt stället. Livija däremot var en lite mer nervös liten tjej, hon tillbringade den första tiden i en garderob i sonens rum, och började så smått komma fram till honom sena kvällar när han satt och spelade. Men efter ett par veckor så var hon också acklimatiserad och trivdes bra.
Tyvärr blev Livija 3 månader senare hastigt sjuk i hjärtsvikt och hon gick bort knappt 4 år gammal.
Masse blev otroligt ledsen när hans kompis gick bort och han blev ensam. Lösningen på det blev en liten Neva Masquerade-tjej, då han inte tidigare kom överens med vuxna katter, och jag då kände mig säker på att jag faktiskt kunde ha katt hemma, ja då vågade jag mig på att köpa en kattunge. Så 46 år gammal höll jag för första gången i mitt liv i en kattunge och kunde gosa med den, det är en känsla jag aldrig någonsin kommer att glömma. Och ja, kattungar är mer allergena, när jag har kattungekullar hemma (intresset blev ju så stort så att jag numer även är uppfödare) ja då är det några veckor som jag äter allergitabletter, men jag tycker att den uppoffringen är helt ok.
Alla katter förtjänar sina hem och sina ”slavar” oavsett om de är söta kattungar eller vackra vuxna. Så med min erfarenhet så kan jag varmt rekommendera att ta över en vuxen katt.
Har ni frågor så är ni välkomna att höra av er till mig.
Enklast når ni mig via Instagram där mitt konto heter Clavus_Katteri.
Malin Spiik
